Detta är ett sånt här tråkigt inlägg, som jag bara måste skriva för jag orkar inte grubbla på det mera. Måste bara få ur mig det. När jag får för mig nått eller när nått händer så ser jag saker becksvart på engång. Jag kan aldrig se att saker och ting händer för en andledning eller att det faktiskt kan gå bra förengångs skull. Utan allt är bara svart och vitt för mig. Och det är väldigt tråkigt.
Jag kan aldrig sluta grubbla utan jag gör så att jag själv mår dåligt över det fast jag egentligen inte skulle behöva må dåligt över det. Om nått ska hända eller om jag ska göra nått så måste jag tänka på det och nästan hitta ett problem, för allt kan ju inte gå bra. Det kan ju bara inte bli positivt. Väldigt drygt i längden.
För ska jag hålla på så här jämt så missar jag ju en stor del i livet nu. Att njuta och bara vara leva i nuet. Det hela missar jag genom att bara gå och grubbla på sånt som kan hända. Man ska leva nu och ta vara på det som finns nu. I morgon kan det ju faktiskt vara annorlunda.
Det här jobbar jag på, har kommit en bit men det är en lång väg kvar. Saker och ting händer bara inte utan att det har en mening, varesig det är nått roligt, nått tråkigt eller nått helt galet. Så kommer det för att man antingen ska få en tankeställare att varför hände det? Varför gjorde jag så? Eller att man blir lycklig och känner att allt ät värt det!
Eller så är det sorg, som kan göra en starkare och gå vidare eller att man stannar upp och tänker efter lite. Sorg är oxå bra för människan, man lär sig nått av allt i livet. Och det är det man måste lära sig att ta vara på allt. Och det är det jag jobbar på. Man ska inte ångra saker i livet för det är det som gör att man stannar upp och missar allt annat. Ens energi ska gå till andra saker än att tänka man kunde gjort si och så. Det är nått som jag verkligen borde tänka på.

Ett tråkigt inlägg från en dryg person som känner sig väldigt dryg och knäpp idag.
Men jag är glad ändå!